Historia om kajfastigheten i Tjäruskär

Tjäruskärskajen

Kajen i Tjäruskärs hamn är definitivt värd ett eget kapitel. Den första anläggningen vilken bestod av en pråm och en enkel landgång, var i bruk under senare delen av 1920-talet och fram till dess att en riktig timrad kaj uppfördes under 1934. Såväl pråm som timrad kaj föranleddes av att Åsbergarna hade startat bogserbåtsverksamhet med säte i Kråken och med Tjäruskär som hemmahamn. Förutom att kajen var tilläggplats för bogserbåten Hera, nyttjades den vid behov av övriga boende i området. Vid behov engagerade bogserbåtbolaget några bybor för reparation/underhåll av kajen. Så genomfördes en tämligen omfattande renovering omkring 1953.

Bogserbåtsbolaget kom att byta ägare, under omständigheter som syntes något anmärkningsvärda och den nye ägaren var inte intresserad av att underhålla kajen varför den förföll allt mer. 1977 bildades en ekonomisk förening vars syfte enlig antagna stadgar var att förvalta föreningens anläggningar (kaj och magasinsbyggnad) på fastigheten med beteckningen Järnäs 5:58 i Tjäruskärs hamn. De fem medlemmarna/delägarna var Rederiaktiebolaget Sjötransport (som övertagit ångbåtsrörelsen), Nordmalings kommun, Västerbottens läns fiskeriförbund, Kråkens fiskförsäljningslag ekonomisk förening samt fiskebröderna Holmkvist från Lövudden i Skellefteåtrakten.

Föreningen hade storslagna planer på att bygga en ny kajanläggning och ett nytt magasin för drygt en miljon kronor och sökte statsbidrag till projektet. Kommu nens representant i föreningens styrelse var lika med kommunstyrelsens ordförande. På grund av skiftande politisk majoritet i kommunen kom kommunstyrelsens ordförande att uppträda i fyra olika gestalter under en nioårsperiod. Ordförande nr 1 sökte alltså statsbidrag. Ordförande nr 2 tog tillbaka ansökan. Under tiden använde Rederiaktiebolaget Sjötransport hamnfastigheten som skrot- upplag, utan medgivande från övriga medlemmar. Kommunstyrelsens ordförande nr 3 efterhandskonstruerade ett arrendekontrakt som gav Sjötransport fortsatt rätt att nyttja fastigheten som skrotupplag. Samtidigt kan vi konstatera att företaget aldrig fullgjorde sina skyldigheter som arrendator. Ägaren, Sjötransport AB hade under några år en verksamhet enbart på papperet. Det enda synliga beviset för ”verksamheten” var att mer och mer skrot och bråte samlades på den lilla fastigheten.

När föreningen hade förvaltat anläggningarna i sju års tid, var det förenat med direkt livsfara att beträda kajen. Det började bli allt mer uppenbart att den nye ägaren av anläggningarna i första hand hade frånsagt sig huvudansvaret beträffande underhållet. Bogserbåten Hera stod på land och började även den förfalla. Kråkenborna började under 1984 engagera sig och uppvaktade kommunen, länsstyrelsen, segelsällskap, tullen, kustbevakningen med flera med skrivelser. Samtidigt pågick ett intensivt agerande på länstidningarnas insändarsidor. Ortens lokalrevyer hade också inslag som rörde ämnet. Tjäruskärskajen var dessutom föremål för debatt i lokalradion, där företrädare för samtliga politiska partier ställdes mot väggen. Byns föreningar och många privatpersoner var klart inställda på att gå till botten med det som politiker och andra ställt till med. Även Länsstyrelsen gav nu i efterhand tillstånd för Rederiaktiebolaget Sjötransport att inneha skrotupplag på den aktuella strandtomten. Det bör nämnas att det rör sig om en tomt stor som en ordinär villatomt samt att den är belägen mitt i ett rekreationsområde och dessutom på område som lyder under bestämmelserna om strandskydd.

Efter att ha fört upp ärendet ända upp på regeringsnivå avgick ortsborna med en etappseger. Rederiaktiebolaget Sjötransport ålades att flytta den sönderrostade bogserbåten Hera, som då stått uppallad på stranden i 7 – 8 års tid. Hera såldes, rustades upp och avgick söderut sommaren 1988. Under 1988 anlitades dykare från Nordmaling för att undersöka kajens beskaffenhet under vattenytan. Iförd full grodmansutrustning och utrustad med en rejäl dolk attackerade Ove Häggström trävirket som legat under vatten i 54 år. Efter avslutad besiktning kunde han rapportera att stockarna överlag var kärnfriska. Kajägareföreningen som under flera års tid inte visat något som helst intresse av att få kajen renoverad, ansattes hårt av den lokala hembygdsföreningen och av enskilda ortsbor.Slutligen föll man till föga och riktade anbudsförfrågan till 3–4 företag. Underlaget var formulerat på ett minst sagt anmärkningsvärt sätt och gav följande förutsättningar: Ny kaj skulle uppföras i en storlek som motsvarade 60% av den gamla. På den sida som genom alla år erbjudit den bästa tilläggsplatsen, skulle man enligt samma underlag tippa stora mängder sten och jordmassor ut i vattnet.

Anbuden hamnade över lag mellan 700.000 och 1.000.000 kronor. Kommunstyrelsens ordförande nr 4 som var ansvarig för anbudsförfarandet hade därmed ”bevisat” att projektet inte var ekonomiskt genomförbart. Det var då som Åsbergarna under ledning av Leopold gick in med ett anbud på 350.000 kronor. Det fanns nu inte längre några hållbara ekonomiska ursäkter för att ytterligare förhala kajrenoveringen. Leopold, sönerna Sune och Göran samt Stig Karlsson fick jobbet. Den gamla timmerkajen revs ner till friskt virke cirka 50 centimeter under vattenytan och byggdes på till lämplig höjd. Beträffande längd och bredd behölls de ursprungliga måtten. Året var 1989. Projektet finansierades enligt följande:

Glesbygdsstöd 175.000:-

Fiskeristyrelsen 100.000:-

Länets fiskenämnd 20.000:-

Nordmalings kommun 20.000:-

Lån 35.000:-

Summa 350.000:-

Kajfastigheten med tillhörande anläggningar har numera övertagits av områdets hembygdsförening. Kajen underhålls kontinuerligt och ny förrådslokal, vilken även inrymmer en liten samlingslokal har byggts. Fastigheten nyttjas sedan åtskilliga år tillbaka för några av föreningens arrangemang, som start- och målplats för det årliga Kajloppet, utgångspunkt för barnens metartävling samt på senare år även för trubaduraftnar.