Kalender

mån
tis
ons
tors
fre
lör
sön
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
 
February 2016
 

On Facebook

Kalender

23 februari 2016

Traditioner

Valborgsmässofirande på Lerhällan

 

Hur länge majbrasa på Lerhällan har förekommit är okänt, men vi som är tillräckligt gamla minns att det var tradition åtminstone under 1940-, 1950- och 1960-talen. Läget nere vid stranden var lämpligt för ändamålet. Här var det ingen risk att elden skulle sprida sig till bebyggelsen. Läget högst uppe på berget gjorde också att brasan kunde ses vida omkring av människor som eventuellt befann sig på Kylören, Snöan eller i Tjäruskär.

 

På senare år har valborgfirandet förlagt till en plats närmare bebyggelsen och närmare den bönhusbyggnad som sedermera blivit en byastuga. Detta gör det möjligt att välja mellan aktiviteter inom- eller utomhus.

 

Julfirande med tomtar

 

Traditioner med tomtar som servar hela byn har hängt med länge. De har kunnat säkerställas att seden existerade på 1920-talet, men det kan ha förekommit även tidigare. Vanligtvis sköttes tomtandet av två yngre manspersoner. Det hela var omgärdat med visst hemlighetsmakeri, för folket i stugorna skulle inte veta vilka tomtarna var. Det brukade bli ett vilt gissande om vilka som dolde sig bakom masker och dräkter.

 

Under perioder då det fanns affär i Kråken, förekom det att julklapparna lämnades in i affären och tomtarna hämtade dem där. Dessutom förkom naturligtvis att klappar förvarades i hemmen. Ett sådant system kunde innebära att tomtarna emellanåt fick gå fram och tillbaka ett par gånger mellan vissa hushåll. Efterhand blev det allt vanligare att julklapparna fanns på plats i det hushåll där mottagarna befann sig på julafton.

 

De som gick tomtar gjorde detta ideellt, men de brukade inte bli alldeles lottlösa för det. Det bjöds friskt på frukt och kakor i gårdarna. En och annan slant kunde det också bli. Beträffande kakor så var det väl inte så praktiskt, ty efter ett par timmars kånkande hade nog en hel del förvandlats till smulor.

 

Från 1950-talet och senare har det nog varit kontanter som dominerat i sammanhanget. Flera timmars tomtande krävde givetvis viss påfyllning för att säkerställa vätskebalansen och för att skölja ner eventuellt resdamm. I vissa hushåll kunde man tillhandhålla en slags vätska som påstods vara välgörande för blodcirkulationen. Denna vätska var tydligen välgörande på mer än ett sätt, ty det tycktes som om tomtandet blev trevligare ju längre kvällen led.

 

Det fanns år då tomtarna gick back ekonomiskt eller åtminstone näst intill. Som året när det rådde besvärlig ishalka på julafton. Vid en av fastigheterna lutade det ordentligt utför från husets framsida och ner mot vedboden cirka 20 meter bort. På något sätt hamnade den ena tomtens säck på det glatta underlaget och det mesta av julklapparna kanade iväg nedför backen. När allt var återsamlat och julklapparna utdelade, visade det sig att en fin skål hade gått sönder. Tomten fick betala den trasiga skålen.

 

 

Norrbyskärsresan 1988

 

Lördagen den 16 juli var det dags igen för den årliga båtresan. För tredje året i rad hyrde Kråken-Tjäruskär ideell förening en av de färjor som vanligtvis trafikerade sträckan Norrbyn-Norrbyskär. Denna dag blev det M/F Patronia, med plats för drygt 200 passagerare, som infann sig vid gamla Herakajen några minuter efter tolv. Totalt äntrade 64 personer fartyget och med Nils-Olof Sandström från Norrbyn vid rodret anträddes färden till Norrbyskär.

 

Ett lätt strilande regn hade passerat över människorna medan de väntade på färjans ankomst, men trots detta sågs inga sura miner bland passagerarna.

Under de fyrtio minuter länga resan passade man på att bland annat nyttja den servering som fanns ombord. Kaffe och öl såg ut att smaka alldeles förträffligt mellan lottköp och allsång. Sången ackompanjerades av Jan Åsberg på gitarr.

 

Framme på skäret vidtog andra aktiviteter av skilda slag. Hela tjugosex personer anmälde sig till Tjäruskärsmästerskapet i Kägelspel. Flera av dem var inställda på att besegra de båda föregående årens segrare Åke Åsberg. Alla spelade en serie om tre klot. Göran Åsberg inledde med att klara 11 poäng och behöll täten ännu när 18 spelare hade. Men sen kom då Jan Burström och Per-Uno Berggren. Båda nådde 14 poäng och särkastning fick tillgripas. Det blev en mycket spännande omgång där Jan segrade med 12 poäng mot Per-Unos 11.

Resultat:

1.   Jan Burström, 14 p (12)

2.   Per-Uno Berggren, 14 p (11)

3.   Göran Åsberg, 11 p

4.   Susanne Häggström, Rolf Hörnström, 9 p

6.   Mikael Bäckström, 8 p

7.   Johan Åsberg, Helen Björklund, 7 p

9.   Petra Åsberg, Kerstin Eriksson, Karin Åsberg, Lillemor Berggren, 6 p

13. Kjell-Ove Berg, 5 p

14. Helen Tjernström, Sven-Erik Berg, Ingrid Berg, 4 p

17. Åsa Åsberg, Jan Åsberg, Tomas Johansson 3, p

20. Anders Olsson, Åke Åsberg, 2 p

22. Helen Persson, Markus Karlsson, Tommy Åsberg, Rose-Marie Berg och

      Agneta Burström, 0 poäng.

 

Åtskilliga barn tog chansen och åkte en guidad tur med häst och vagn. Många resenärer passade på att avnjuta Wärdshusets mat och allehanda drycker, medan andra föredrog att fylla magarna ur medhavd matkorg. Klockan 16 anträddes återresan till Tjäruskär och det var många som uttryckte belåtenhet beträffande dagens resa.

Skrivet av Sven-Erik Berg

 

Skolgång

Före 1932 bedrevs skolundervisning hos Magnus Lövgrens, Joh. August Strömmers och Alfred Johanssons i nämnd ordning. Harald Jonsson, född 1923, berättar att han 1931-32 fick samsas med 22 andra elever plus lärarinnan och vedkamin i Alfred Johanssons kammare. Dåtidens undervisning pågick från hösten fram till i februari, varefter lärarinna och verksamhet drog vidare till Järnäsklubb.

 

År 1932 flyttade skolan sin verksamhet till EFS bönhus där norra halvan inreddes till skolsal. Skolformen betecknades D1 vilket bland annat innebar att samtliga förekommande klasser 1-6 fick gå i samma klassrum – samtidigt. Även i den lokalen var vedeldad kamin den självklara värmekällan. Denna skolform behölls till och med vårterminen 1951, då byskolan lades ner.

 

I och med att landsvägen var färdig och slutbesiktigad, bussades byns skolpliktiga barn från och med höstterminen 1951 till Håknäs respektive Nordmaling.

 

 

 

Djurhållning

Kor

Såväl antalet kor som ägare av kor har givetvis varierat genom åren. Förteckningen över befintliga djur har varit följande:

 

Robert Eriksson, 2-3

Viktor Berg, 2-3

Holger Lövgren, 2

Alfred Johansson, 2-3

Rudolf Olofsson, 6-7

Ivar Åsberg, 2-3

Hugo Aronsson, 1

Adolf Jonsson, 4-6

Oskar Jonsson, 2-4

Georg Karlsson Ström, 2-4

Oskar Eriksson, 2-4

John Åsberg, 2-4

 

Tjurar har förekommit hos John Åsberg, Oskar Jonsson, Adolf Jonsson samt Rudolf Olofsson.

Viktor eller Verner Berg i färd med att hjälpa Viktor och Annys ko ombord
 

Höns

Flera hushåll har under någon period hållit sig med höns till husbehov, såsom Oskar Eriksson, Adolf Jonsson, Robert Eriksson, Ingrid Marianne Åsberg.

En som satsade i betydligt större skala var John Åsberg. Hans hönseri omfattade som mest ca 3000 höns och ett antal tuppar. Johns hönseri och en del andra verksamheter bedrevs på fastigheten 3:42. Under andra världskriget var efterfrågan på ägg stor och priset tämligen högt. Naturligtvis producerade det stora antalet höns betydligt större mängder än vad Kråkens befolkning konsumerade. Överskottet levererades till Ivar Erikssons livsmedelsbutik i Nordmaling samt till bagare på Norrbyskär. John höll sig under en kortare period också med kalkoner.

 

Hästar

Albert Olofsson (kallad Albert Orsn) var den första på byn som skaffade sig häst. Även sonen Rudolf kom att bli hästägare. Adolf Jonsson skaffade häst omkring 1934 och hans bror Oskar köpte hästen Pontus 1937. Även Georg Karlsson Ström skaffade häst, en ardenner vid namn Tor, på 1940-talet.

 

Blåräv

Under 1937 startade bröderna Manfred och Gunnar Lövgren en rävfarm öster om Gunnars bostadshus på fastigheten 6:18. Avelsdjuren inköptes från en farmare i Vännäs. Även Oskar Jonsson födde upp blåräv västomsundet på fastigheten 3:8.

Verksamheten var till att börja med ordentligt lönsam, då ett skinn från en blåräv kunde inbringa hela 100 kronor. Detta var under en period då speciellt de ”finare” damerna absolut skulle ha en rävboa om halsen.

Nåja, modet växlar som bekant. Detta tillsammans med en överetablering av rävfarmare gjorde att lönsamheten efterhand blev allt sämre, varför verksamheten lades ner 1945.

 

Mink

John Åsberg startade också i mitten av 1900-talet en minkfarm som han en tid drev parallellt med hönseriet. Även Adolf Jonsson hade en minkfarm fast i betydligt mindre skala.

 

Övriga djur

Grisar har förekommit i rätt många hushåll. Får och getter har funnits samt givetvis katter i var och varannan familj, dessutom hund i enstaka hushåll

 Copyright © 2014. All Rights Reserved.